Det snurrar

På Kristihimmelsfärd gjorde jag en egen resa rakt ner i asfalten.

Det var under cykelloppet Viken Runt i Töreboda ca 200m före mål (retligt nog) som jag kolliderade med en annan cyklist. Våra linjer korsades när vi var på väg in mot en skarp kurva. Jag såg verkligen inte att den andre kom snabbt från min högra sida och plötsligt dök det upp en cyklist framför mig. Vet inte riktigt hur de fysiska lagarna fungerade  i detta läge, mer än att jag flyttade honom ca 1m i sida och han lyckades hålla sig på hjul (tack och lov). För egen del så "försvann" framhjulet och jag föll åt höger. Jag höll kvar i styret genom fallet och fick en pangsmäll mot huvudet. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag måste snabbt upp på cykeln igen, vi var ju så nära mål och vi har en supersnabb sluttid på G! Men det gick inte. Jag var som förlamad och det flödade väldigt snabbt över till en massiv rundgång i huvudet. 

Det hela resulterade i min första tur som patient in till sjukhuset i ambulans. Sprucken hjälm, trasig cykel och trasiga kläder. Hur trasig var jag? Lite komiskt så var min behandlande läkare också cyklist=) Jag fick röntga högerarmen men som tur är så var den bara skrapad och blåslagen. Och en hjärnskakning förstås.

Har nu i ett par dagar efter olyckan haft ett bultande huvud och en stel nacke, men det värsta är de svidande asfaltseksemen. Jag har dock kunnat träna, redan efter 1 dags vila så var det upp i sadeln igen eftersom den stela kroppen behövdes mjukas upp.

Nu är det full fart framåt igen!