Det har gått trögt de senaste två veckorna. Jag har inte alls varit på topp efter sjukhusvistelsen. Lägg ihop en krävande tävling+en dunderinfektion och visst blir resultatet att kroppen behöver tid att återhämta...
Okej att den akuta fasen av campylobacter med intensiva magsmärtor, vulkanutbrott från kroppen och grym feber kändes förjävlig, men tiden efteråt som prövar mitt tålamod hela tiden är fasiken mentalt jobbigare! Jag har känt mig så fruktansvärt trött och magen går inte att lita på. Jag har tryckt i mig mat, men jag upplever inte att maten har gett energi, varken kaffe, godis eller energibars har gjort någon skillnad, inte ens en tillfällig kick. Jag har tappat onormalt mycket hår oxå och det tyder ju på att kroppen inte är i balans. Träningen har ju såklart inte gått så bra, har försökt men insett att jag måste ta det lugnt. Kan dock vara så att jag har behövt påminnas om att ta det lugnt ett antal gånger från min omgivning...tack ni som visat omtanke!
I förra veckan deltog jag faktiskt ändå i Försvarsmaktsmästerskap triathlon sprint. Det blev en utstickare från alla segvilande dagar. Jag orkade inte riktigt ta i men det fanns en växel som under omständigheterna inte var så tokig, tid 1.04 där Vänern bjöd på tuff simning. Det blev en 2.a plats och ett lagbrons till Skövde Garnison.
Nu går det dock sakta men säkert framåt tycker jag. Idag var faktiskt en vändpunkt där jag känt mig piggare efter lätt cirkulerande träning och inte tröttare, samt att jag orkat vara klartänkt en hel dag på jobbet.
Nu är det bara till att fortsätta ha tålamod och hoppas på att jag snart kan känna att jag orkar bli trött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar