9 juli 2014

DNF SM Långdistans

Jag avbröt för första gången en triathlon tävling i samband med långdistans SM i Motala.  Jag sållade mig till en ganska stor skara fallna hjältar då vädret var hypotermiskt och hellregn.
Beslutet att avbryta var inte svårt att fatta, jag tog helt sonika slut efter ca 3h in i tävlingen under cykelmomentet. Jag var inte särskilt trött muskulärt eller mentalt utan det kändes mer som att den inre motorn var helt kraftlös. Jag hade yrsel. Känslan är välbekant från de senaste träningspassen efter bakteriemagsjukan, men jag har efter hand lyckats mota den framåt i tid. Tyvärr räckte nuvarande status inte till för att överleva en långdistans. De bortdomnade fötterna och med händer som inte klarade av att greppa vattenflaskan, bidrog oxå till att jag inte orkade hålla uppe garden.

Det svåra att acceptera är att den här tävlingen har jag laddat och längtat efter sen nyårsafton och så blev det totalt pannkaka. Jag blir så jäkla arg och ledsen för det. Men friktioner uppstår i jakten på medaljer och jag ger inte upp!



Ett evigt byggande av sandslott som ibland spolas bort, det är bara att bygga upp igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar