Herbalife Triathlon Gdynia 70,3

Vilket äventyr! Jag har haft tre jätteroliga dagar i Polen, de mest oväntade jag har varit med om inom triathlon.
Sveriges landslagstriathlet Camilla Lindholm tipsade om denna tävling i Gdynia, Polska rivieran. Arrangören har sanneligen gjort tävlingen till något extra! Camilla blev behandlad som en drottning och jag som en prinsessa:)

Dagen före tävling var det presskonferens. Alla PRO blev presenterade på scen med pompa och ståt ledda av pom pom flickor framför ett publik- och mediahav. Här sitter jag längst fram helt ovetandes om att jag har bl.a. Andreas Raelert vid min sida (världsrekordhållare på Ironmandistansen). Inte förstod jag heller att den trevliga och vackra tjejen jag satt bredvid i taxin dit var en TV-stjärna, men när media flockades så fick jag veta att hon bl.a. var ambassadör för tävlingen. På presskonferensen avslöjades oxå att Gdynia Triathlon nästa år blir en Ironman!

Tävlingen då:
Inledande simningen 1900m gick bra, jag överlevde masstarten från stranden med 1500 atleter som slängde sig i huller om buller, främst för att jag höll rätt kurs mot första boj och många andra inte gjorde det. (Tvärtom var det på SM i Jönköping för egen del). Jag hade sedan full koll på simbanan men hittade tyvärr aldrig några fötter att gå med på. I skvalpigt vatten noterade jag tiden 31min.

Därefter ut på cyklingen över 90km på helt avstängda gator. Fantastiskt att köra under sådana förhållanden! Cyklingen blev bitvis helt crazy när klungor på 50man kom ikapp. Domarna visslade febrilt från motorcyklarna om att släppa rulle då drafting ju inte är tillåten. Alternativen blev att armbåga sig fram och stöta ifrån eller att släppa av på farten och släppa lucka. Jag fick pröva båda delarna. I övrigt så höll jag bra fart, cyklade jämt med segraren Maria Czesnik och slog övriga välmeriterade tjejer förutom en, Camilla Lindholm som fullkomligen krossade alla på cyklingen. Noterade tiden 2h27min.

 Det var en stekande varm dag och jag brände ganska mycket krut på cyklingen. Löpningen fick bli bära eller brista. Humöret var på topp och publiken kokade så det vara bara att hänga med i festen. Och benen bar skitbra fram till 19km iaf, sen blev det kramp i båda låren och jag fick piska mig själv fram de sista 2km. Dels berodde det på nutritionsbrist, jag skulle ha druckit mer i värmen och jag blev förvånad när mina gels jag fått langat av Jens var helt tomma, jag hade missförstått att de var öppna från början och de rann istället ut i bakfickan... Det blev en tid på 1h40min på en troligtvis lite för lång bana. Slutade på en 7.e plats. Det grämer mig att hade jag haft lite mer att krama ur så var topp 5 inom räckhåll, men det får jag osynligt knyta handen fickan för och göra om göra rätt nästa gång! Jag är ändå superglad över hela upplevelsen och framförallt för Camillas skull som jag med tårar i ögonen fick se ta emot pris som tvåa i tävlingen tillsammans med hennes dotter Caisa 2år dansandes på scenen under prisutdelningen:)

Jag kan ju tillägga som triathlons fjärde gren; alla "ursäkter till varför jag inte vann".. En sak är i alla fall helt klart. Det är stor skillnad i att ladda upp för en tävling med en hel semester i bagaget så som till SM på samma distans två veckor tidigare. Inför Polen har jag jobbat och det är ju förstås kul men oxå tröttsamt för den stackars kroppen som ska orka med allt. Ett sk konstaterande.